Lägger skärvor av glas
under mina tår
men ser till
att kanterna
är slöa

Går jag försiktigt
svider det bara
men ibland
börjar det
blöda

Då lindar du såret
som läker igen
så att jag
kan vandra
åter

Du rör mig med skärvor
sen omtänksamhet
och jag
förlåter

För utan djupa ärr
glömmer man lätt
och vid svedan
blir man van

Men jag undrar ibland
om ont
och gråt
redan från början
var din plan