Elden
solen
livet
du
växer
medans jag försvinner
och inte kan jag
organisera dig
med orden
jag har ingen rätt att
störa

hoppas kan jag
att du får vakna till befrielsen
att du får veta

solen
du
växer
medans jag mörknar
och inte kan jag färga dig
med sanningar
jag har ingen rätt att
förändra dig

önska kan jag
att du öppnar dörren
får undkomma
behålla dina vänner
och att skogen aldrig börjar
att brinna

Älskade
du
jag blev svagare och mindre
för att kriget tog över
förlåt mig
men jag var tvungen

jag är inte rädd
men rädd
för den gråa massan
och inte kan jag frigöra dig
med hjärtat

du är mitt allt
och har ett egenvärde

Okränkbart

i varje människa
finns en livsgnista
en gudomlig
om än den just nu verkar svag
därför ger jag mig av

förlåt mig
vi borde
eller i allafall jag
ha vaknat
för länge sedan

och varje steg, närmare friheten
möjliggörs endast
av det föregående modet.