där jag går på öde strand

långt bort i fjärran land

så varm och len sand

du sträcker ut din hand

en snäcka du mig räcker

minnen i mig den väcker

lycka mig den skänker

på glada ting jag tänker

när man den till örat för

hörs den ljuvaste kör

vågornas sång den bär

ett ljud jag håller kär

vattnets helande kraft

den alltid haft

brusa högt du hav

du mig alltid gav

glädje och sinnesro

du blev en bro

till lycka och frid

i all min tid