Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Publicerad i antologin "Berättelser från Bårhuset"


En kärlekssaga.


Gråt inte mer min älskade.

Jag kommer igen.

Ni kastade rosor på min kista.

Sådant slöseri.

Varför sända kärlek i det tysta

Till en grav

Jag inte tänker stanna i.


Dina ord fick mitt hjärta att bulta

Om så endast en sekund

Du sa att vi ses snart igen

Och det är sanningen.


Mina ben är kalla som natten

Mina händer ser märkliga ut

Jag stapplar mig fram där jag går

Men jag skall finna min väg till slut.


Det var inte din mening att göra mig illa

Det vet jag med säkerhet nu.

Att jag föll ner för trappan av egen maskin

Och det sista jag såg, det var du.

 Du sa att du valt någon annan
Men jag vet att det inte var så.
Det var därför du sa att vi skall mötas igen
Istället för ett stillsamt hej då.

Ni sänkte mig ned i ett mörker
En kista med doft utav ek.
Vi jagar varandra likt djur i en rit
Som djur inför parningens lek.

Jag bestiger trappan med bestämdhet
I mitt sinne ringer dina ord
Där min älskade sover du!
Förlåt, om mina kyssar smakar jord.



Övriga genrer av Pauline Pousár
Läst 143 gånger
Publicerad 2021-08-22 13:36



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Pauline Pousár
Pauline Pousár