En nyinflyttad kvinnlig granne har två barn. Då jag aldrig har sett någon pappa hos dem frågade jag henne häromdan: Har du ingen man? Jag skulle vilja hälsa på dina barns pappa.

-Jodå, svarade hon. Men du får prata med hans andra fru om det, jag är tyvärr upptagen nu.

-Jaha. Vart bor hon då?

-Hon bor på andra sidan gatan bara.

Jag frågade sedan hans andra fru, vars solstråle till dotter öppnade deras lägenhetsdörr för mig: Hur många fruar har din man?

-Tre fruar. Han har sju barn, hittills.

-Jaså. Vad jobbar han med då för att få detta att gå runt?

-Nä, han jobbar inte. Ingen av oss jobbar.

-På så vis. Men då är han väl ledig och går att få tag på? Jag skulle bara vilja slänga några ord med honom, vet du. Det är så jag och min brorsa gör när det kommer nya grannar i huset vårt, då vill vi hälsa på det nya familjehuvudet i huset. Vi vill stärka grannsämjan, du vet.

-Nä, men det går inte. Han är i vårt hemland nu och försöker hitta en fjärde fru. Du får vänta, vi vet inte när han kommer hem.

-Aha, då väntar vi med det. Hälsa från mig, hördö!

**

"Change", sade redan Obama på sin tid. Sverige har verkligen tagit fasta på det.