Det innersta i människan,
avskrapad de timliga mjukdelarna,
står kvar på stranden
efter tidens erodering och vittring
alltmer synlig
som en rauk,
en stod för kvarvarande, bevarad
efter elementens utmejsling
och livets kontinuerliga angrepp.
Människans kärna är av evighetsnatur,
ett himmelskt samspel
med hav och jord.