Det är en vanlig söndagskväll
år tjugutjuguett.
Jag sitter i mitt trånga tjäll
och söker rimma rätt.
Det är december och advent,
den fjärde redan, men
det stora har ju redan hänt
en gång för längesen.

Var Jesus föddes vet man ej
och oklart också när.
Det är ju heller ingen grej
som ställer till besvär.
Det spelar ingen större roll
numera hur det var
och inget större gräl och groll
finns på agendan kvar.

Visst är det underligt ändå,
att många tänder ljus,
att ett gudomligt apropå
går in i hem och hus.
Det är advent. Till hjärtats cell
går en av Davids ätt
en nittonde decemberkväll
år tjugutjuguett.