så satt jag där med mina dagböcker och skrev
mycket för min ålder nåt måste vart fel
mina texter var inte om kärlek eller om bråk
det var allvarligare saker som ingen tittade på
jag växte upp i skräck alltid redo för skäll
förnedringar och pikar jag växte upp i hell
allt jag behöver nu är att komma ur mitt skal
inte vara evigt ensam inte vara i det kvar
jag tog mit ut ur psyket inte en gång utan 7
det måste väl betyda att det får räcka nu
jag behöver äventyr i livet men inte där
jag behöver det i livet hemma här
jag är en gudinna lika stark som ett järn
men känslig som en blomma och rädd tyvärr
gör mig fri från sorgen jag har i.min kropp
så att alla bekymmer jag ksn skratta opp