Jag sitter fast i jörjan
Schakten av jordlager skalas bort
Likt hisschaktet farmor körde i gruvan bär jag min släkt på skuldrorna
Allting kommer igen, alla blänkare
De dånar i innanmätet,
tränger i struphuvudet
Lär mig det nedärvda
Kan det som jag kan årstidsväxlingarna
De åtta från förr eller de fyra från nu
Hittar dem inte, de ola som förlöser
Inte heller flännet,
bara jörjan.

Schakten av jordlager
Jag ser gruvlaven och det förgiftade vattnet
Stambanan ni lekte vid
Skogsarbetet som mättade men även band fast
Ser vad vi förlorat men även vunnit
Rör mig i skogslandet där jörjan inte kommer åt
På en myr av nymärkta renkalvar
Kvällssol på en grusväg full av rajor
Mormors sjungande bondska
Gammelfarmors hemliga samiska
Hela liv jag vet så lite om

Schakten mellan generationer
Min andning ömsom grumlig
ömsom ren och djup
Ge mig de ola som förlöser