Första fredagen för i år

betyder årets första klimatstrejk.

För nittiofemte gången tas ett foto av tant med fridaysforfuture-skylt

ute i skogen.

Om jag kunde teleportera mig

skulle jag klimatmanifestera tillsammans med andra likasinnade.

Men nej. Jag står ensam i skogen.

Meningslöst, meningsfullt?

För att visa att jag inte ger upp, att vi aldrig ger upp.

Någon gång kommer jag att göra något annat, något bättre. Sen, senare. En annan fredag.