Jag hittade allt jag skrev till er inknölat i en byrå. Jag kan inte minnas om det var allt, men en del var kvar. Sextio handskrivna brev, lappar och kort låg där ensamma i byrålådan. Trötta och ledsna, precis som jag så ofta var.

På många bad jag om ursäk för saker jag då gjort. Jag var tydligen ett glömskt barn. Allt från att jag glömde att ta in posten till att jag inte var tacksam nog.

Men när jag såg en av de ihopskrynklade lapparna, så sjönk hjärtat ner till marken. Inte var det väl så, att jag bad om ursäkt, för saker jag inte ens gjort. För tioåriga Hanna skrev, förlåt för det jag kanske har gjort.