Jag ser mig stundom själv som något korkad.
Jag tänker fel och fattar inte alls.
Jag låter lura mig av mångens vals
och verkar dåligt bakom örat torkad.

På ytan är jag kanske klok och bildad
tillsynes lärd och intellektuell,
men titta in till mig en vanlig kväll,
så möter du måhända mig, förvildad!

Att se sig som man är, är inte roligt
men kanske nyttigt ändå, då och då.
I andras ögon är jag, det är troligt,

en underlig figur kan jag förstå.
Jag är som vädret, kanske klart och soligt
men samtidigt av molnen grått också.