En dag för cirka 10 år sen
Du och jag möttes och under denna tid en stark vänskap
föddes.

En man av karaktär, som höll en av mina käraste kär.
En man av substans som alltid kunde finnas ,
av de kamrater som behövde hans hand.

Vid tillfällen, vår resa tillsammans, åkte fel,
Men allt det positiva, väger så mycket mer

Hans givmildhet och öppna inbjudan
Han kanske klagar lite, men det är inget man såg på ytan

En charmig med humor vi alla fått ta del av

Men det gör ont i mitt hjärta idag

Jag vet att du var en man som kanske inte ville ha en kram.

Men låt mig säga idag, om jag skulle fått en chans, skulle jag
vilja säga och ta dig i hand.

Tack för att du fanns
Tack för att du höll min mammas hand
Tack för att du var den du var

Tack för vår tid tillsammans
Men idag är gränsen från livet till något annat

Detta är mitt adjö
Men i mitt sinne, kommer du aldrig dö

Så tack för att du fanns, höll min mammas hand.
Tack för den du var och med hopp, hoppas jag du finns
på en bättre plats utan de laster som fann dig i följeslag.

Vila i frid Sven, min kära kära vän.
jag vet inte vilken kategori jag skriver jag håller på att ge mig in på poesi seriöst
men jag tror det är fri vers och det är därför punkter och komman är extremt viktiga för att följa tempot i dikten. Som sagt helt ny.