hon bär snören
uti kjolen
där hon barfota
med korgen
i handen går
på håll
en flöjtton
ljuder tyst
under solen
vinden smeker ömt
hennes blonda hår

bland ängens
blommor
knyter hon tre
till sitt hjärta
resten åt mor att ge
du blå
för en himmel
du svarta är jorden
hoppet du vita
i lycka
sjunger hon de orden