Jag skriver här om "Gud" igen,

trots att jag inte borde.

Det var ju inte längesen,

som det var det jag gjorde!

Men "Gud" är inte bokstaven,

som täcker hela sanningen.

Att tänka så jag torde.

Men "Gud" blir närmare, konkret,

i poesin, i skriften,

som Jesus ifrån Nasaret

och i naturens skiften.

Jag törs därför en vers om "Gud",

ett eko av mitt hjärtas ljud

som grund för skrivuppgiften.

Jag skriver här igen om allt

som inte kan förklaras

i ordets fattiga gestalt

men ändå kan bevaras

i hjärtats hemligaste rum,

det rika evangelium

som i mitt inre sparas.