När pappan dolde sin identitet trodde sonen att han var pappan.
Och han började göra affärer för din fars vägnar.
Fadern hade dock varnat sonen innan han gav sig iväg, att du inte skulle göra affärer för min räkning.
Men sonen, som brann som brinnande föremål när han kom in i atmosfären, kunde inte föra sitt minne över till andra sidan.
Det var därför han såg sig själv som en pappa.
Och en dag hängdes sonen vid ingången till staden.
Det hördes inget från fadern.
De sa att han inte tyckte synd om sitt eget barn.
"Han var en hand som sträckte sig efter min egendom," sa han.