Det är ju som det är med tankedikten,
när ideologierna har dött.
Nu finns ju inte längre blått, vitt, rött
och grå är teorin och självinsikten.

Visst kan man le åt romantikens dårar
och deras konstruktion med pennbläcksstift,
men tankarna de skrev med känslans drift
var människors med både vett och tårar.

När tanken griper är den kött och blod.
En tankedikt förs känsligt fram av formen.
Den skiljer ut den onde från en god

och rätt från fel. Den ger idén och normen.
Snart blåser bort den lilla återstod
av tankens dikt i nivelleringsstormen.