när du inte vågar andas,
men heller inte vågar sluta.
dagen blir till natt, om igen.
fotstegen blir så många, så långt bort
att snön sopar undan vägen hem.

när du inte längre existerar,
men inte heller har försvunnit.
natten blir till dag, om igen.
gnistan i dina ögon släcks, falnar,
med den sista stjärnan på himmelen.

när du äntligen vill somna,
men inte längre kan drömma.
dagar rinner bort, blir en vecka igen.
som regndroppar mot fönsterblecket,
bara en måndag till, i evigheten.