Mjukt vaggas rågen av kvällsbrisens hand
faller i sömn och får vila
mjukt sköljer vågorna skymningens strand
mellan fästet sländorna ila.

Mjukt tassar räven över böljande mo
söker åt sig och de sina
mjukt reder dagdjur sitt nattliga bo
bland lövverk och rottrådar fina.

Mjukt avger marken friska kaskader
stiger som omvänt regn
mjukt vänder svalor till nordlandets lador
från viddernas friland och hägn.

Mjukt skuggar linden vandrarens käll
drömmar lycksaligt berika
mjukt leder stigen från armod till säll
där allting så fruktbart förlika.