Det finns mycket att säga om skapelsen.
Filmen definierar varje lösenord av naturen i sin funktion.
Allt som behöver sägas har antingen sagts, eller borde sägas, eller sägs.
Vi måste beskriva dem så mycket vi kan.
Det är nödvändigt att förstå och sedan sätta det i en position som ska uttryckas.
Först och främst är det nödvändigt att vara ärlig.
Ingen kan lura sinnet.
Den som passar alla bäst är också den som är mest kompatibel med samvetets röst.
Jag har redan tänkt på vad som behöver sägas var det presenteras i medieinställningen.
Men förtal är en lögn.
Förtal kan inte existera i skapelsen.
Hans mystiska sinne blir smutsigt.
Vad det än är, tilltalar det sinnet i den utsträckningen.
Låt ingen någonsin glömma detta.
I det här livet har jag försökt säga allt så mycket jag kan.
Men jag ljög inte.
Jag använde motoreffekten som jag kunde med tillförsikt.
Jag har aldrig lurat mig själv.
Allt presenteras som det är, även om ingen förstår det.
Men jag är också trött.
Jag är trött på att tänka.
Vid en ålder av sextioåtta är det svårt att leva i tanken längre.
Jag är också trött på att förstå händerna som skapar kod.
Oavsett vad skapelsen var i filminställningen har jag kommit så långt.
Det här räcker för mig.