Så är det genuin kreativitet
När jag läste meningen bonnläpp söker blygdläpp kände jag ett stygn av avund i min själ det var ju enbart en förvrängning av det populära programmet bonde söker fru
Det var i mitt tycke en kongenial text och vad betyder då det fina ordet kongenial?
Som tur är har jag den färskaste utgåvan av SAOL som väl kan sägas vara svenskhetens rättesnöre i lexikala frågor och dessutom har den senaste upplagan fått ett väsentligt utvidgat utrymme för förklaringar. Och där står "själsligt befryndad". Det är en upplysning som fordrar lite eftertanke. Kanske är det så men det kan också att vara kreativ och se saken ur ett lite annorlunda perspektiv. Men hur som när jag läste meningen första gången kände jag ett litet stygn av avundsjuka tillsammans med en fråga riktad till mig själv. Varför kunde jag inte ha kläckt denna lustifikation? Jag tänker på ett antal lärde män som skulle lösa problemet med att få ett ägg att stå lull. Till slut kom en outbildad man och resolut med våld tryckte ned ägget så det blev stående för sig själv. Äsch det var väl inget utbrast de lärde. Snopna och avundsamma den som nämnde han klämde (sagt om han som fes)
Befryndad ja kanske på samma sätt som skrattet är befryndad med gråten.
På vissa teatrar finns ibland en bild av två ansikten den ena leende intill den andre gråtande alldeles intill kom ihåg det