Det tog lång tid för mig att släppa dig
det tog ännu längre för dig
Två själar svävande bland molnen
ömsom i sol, ömsom i regn
När vintern tog över
och du höjde handen
Jag borde ha gått redan då
men inom mig bad jag slå, slå, slå!
Du gick några trappor upp
var borta i flera timmar
Trodde inte att jag förstod
att grannen inte var en han
Jag bar vårt barn med ömhet
försökte skydda, trippade på tå
Trots det,,, fortsatte du
hårdhet mot mitt mjuka
Blåmärken, stryptag
en glänsande kniv
Hur jag vände mig om
tog min tillflykt ut bara ut
Och du som alltid hämtade mig tillbaka
drog i mitt hår, själen blottad
Att jag gick med på allt detta då
åh, jag var så ung, så svag
Jag tittar tillbaka, ser den unga flickan
hon inom mig som trodde sig vara vuxen
Och jag förlåter henne
jag förlåter mig
Idag lever jag ett sundare liv
med skuggmonster vid min sida
De skrämmer mig ibland
men inte lika mycket som du gjorde
Jag lyckades göra mig fri
så fri jag nu kan bli
Vårt barn vuxet nu
också försvunnen
men jag gjorde det jag kunde för att skydda
på det sätt andra sa åt mig att göra
Jag gjorde allt
nu är jag fri
men inuti är jag fångad
och alltid längtande
efter hur det skulle, kunde ha varit
för en gång älskade vi varandra
vår kärlek gav liv
kanske var det därför vi möttes
och gick upp i tusen atomer