(Tidigare)

De saker vi bryter ned
med våra händer
efter att vi skiljts åt
gör att vi blir smått vilse.
Dagarna går allt snabbare
och jag hittar dig inte alltid.

Jag kommer bara
att älska dig på natten
när du inte är dig själv.

Men man blir så självmedveten
när man är givmild
och självuppoffrande
och jag försvinner med dig
in i skuggorna.

Vår tillvaro tycks vara förlorad,
likaså en vettig konversation.

(Senare)

En gammal meningslös stadsgata
är nu allt som går genom vårt liv
och sätter vår utmattning på plats.

Våra mest kära
och meningsfulla tankar
är våra mest värdelösa dito
och de svävar likt avgaser
på den gatan.