löven som blivit jord
ugglornas hoande
och deras noter som dansat tillbaka
upp mot stjärnhimlen
den nitton åriga katten
som tog sin sista promenad
lade sig i skogen för att dö
alla man har sett
under en vardaglig tunnelbaneresa
och hunnit bli kär i
under fyra stationer
sedan se försvinna
i ett bottenlöst folkvimmel
utblåst som aska över Atlanten

nålen
som lätt och pricksäkert
träffar mig i halspulsådern
påminner en om
att livet är ett fotsteg i den stora öknen
och som utan hänsyn eller eftertänksamhet
ska snart blåsas bort