Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

OCH JAG FÖRLÅTER MIG

I nattens tankar

vandrar jag snårig stig

till Barndomslandet

för att möta flickan

oskyddad av vargen tagen

Mamma såg aldrig

flickan ler osäkert 

håller fasaden duktigt 

jag tar henne i famnen

kysser bleka kinder

barnet som var jag

svag men stark

och jag förlåter mig

kvinnan som blev jag

stark men svag

kärlekstörstande av begär


Fri vers av Elisabeth Nilsson VIP
Läst 154 gånger och applåderad av 12 personer
Publicerad 2022-08-04 16:35



Bookmark and Share

  Kajan VIP
En väldigt stark text om något oerhört komplext, vilket framskymtar i raderna. Det är ofta en lång och svår väg till att våga/orka se det barn man en gång var, och att våga släppa fram känslorna som medföljer.
2022-09-10

    Sefarge VIP
Insiktsfullt skrivet!
Om förlåtelsens
Stora kraft det
Verkar vara så
svårt att kunna
ge till sig själv
Och andra
Varför?
:)
2022-08-29

  Lehva VIP
Jag tycker om flickan med bleka kinder. Hon är en överlevare. Hoppas hon långsamt men säkert börjar tycka om sig själv. Det är hon värd.
2022-08-15

  Niliboy
Ja huga ligen!
2022-08-05

  Cikoria Blå VIP
Bra att mentalt gå tillbaka och krama om.sitt yngre jag. Bra också att kunna förlåta sig själv Jag tycker om texten
2022-08-04

  Öknens Ros VIP
Att kunna förlåta sig själv och gå vidare i livet kräver stort mod.
2022-08-04

    Lena Staaf VIP
Det är stort att förlåta sig själv!
2022-08-04
  > Nästa text
< Föregående

Elisabeth Nilsson VIP