Pansarvagnar i bröstet
en ängels tålamod och sagor i hjärtat
Din bröstkorg var fylld till bredden av kärlek
Kärlek till oss och sagor om dig
Kände man dig så visste man även om
hur ditt sätt att dela sorger var selektivt
Ditt sätt att lyssna var av fullkomlig närvaro
Din kärlek för världen och din tröst var gjuten i sanningar
Du skulle ju bli pappa.

Ditt sätt att förtälja hjärtats hemligheter
kunde vara som små glimtar
så enkla att missa
eller genom vardagsorden, förbifarten
måla upp svunna sagor som glömts i det fördolda.

Du avslöjades av blotta blicken i andra.
Med den blicken var du oförmögen att spela teater
Ditt hjärta så blottat för rädslan att såra någon annan
I de sällsynta ögonblick av insyn lät du oss komma innanför
Till viss del ord som omsorgsfullt polerats
Andra oundvikligt smärtsamt och sårbart
Jag tänkte många gånger att du ger oss en version
Lite enklare för världen att hantera

Jag önskar du förstod hur du gav sagorna en mamma.

Vi var på många sätt så lika
Ännu fler raka motsatsen
Jag grät för dig när jag var arg
Du tröstade när jag var ledsen
Jag blev lösningsorienterad när du led av vanmakt
I vanmakt sörjer jag otröstligt
Om inte för rädslan att minnen bleknar
Eller för att där ditt lidande slutade började våran

Men allra mest sörjer jag
Att din smärta, att leva
Var ditt fångenskap

Allra mest sörjer jag
Att det höll dig fånge
När du var den mest fria.