Ett sinnestillstånd som lamslår
Apati och passivitet midnattsråder
likom försatt i koma jag är här men det på nåder?
Omgivningen hävdar synen av själ i slummer
Om det finns en chans att någon hör mig vill jag bara säga
Jag har inte sovit en blund sedan barndomen ditt jävla dummer
Paralys i afasi betraktar jag inifrån
Relationer och sociala interaktioner pågår
Frustrationen över att verka stum
Oförmögen att uttrycka sig
Vara dum?

Förlåt mig. Hjälp mig. Jag ser dig
och jag hör dig
Din sorg och besvikelse över att jag inte uppfyller de grundläggande krav
kriterier för att ge näring till
och vidmakthålla vänskap
Men även sorgen, uppgivenheten
över oförmågan att just nu räcka till
Att vara trygg i att just nu behöver jag dig och det är okej
Jag förlikar mig med känslan
att det är okej med att behöva dig
Det är således okej om du varken orkar behövas eller ej
Men vill du bara sitta bredvid
Och ibland hålla min hand
om än bara som betraktare
Så vill jag göra det med dig

Det är okej om du inte ids med det här
Mig alltså, och vad det än innebär att bo med kaos personifierad under samma tak
Jag orkar inte heller
Att tvingas leva i epicentrum av en inackorderad ohälsans urmoder reinkarnerad i sviterna av detta vrak