nej, aldrig mer 

ska hon låta sig tystas 

aldrig låta sig hyssjas 

nej, aldrig mer 

men hon vet alltför väl 

att det inte är så 

hon kan inte förstå 

så ont i hennes själ 

hans skarpa vassa tunga 

utslungande de hemskastes ord 

förnekande vad han gjort 

hans samvete betunga 

rädsla inför att avslöjas 

förbyts till ilska 

han var den pilska 

vägrar att böjas 

hon blir stum av chock 

vet ej vad göra 

vill inte höra 

situationen är barock 

kuvad hon retirerar 

likt skadeskjutet djur 

som fånge i en bur 

rentav regredierar

som ett skrämt barn 

åthutad och förnedrad 

aldrig nånsin hedrad 

snärjd i lögnares garn