På hösten tvingas träden

på att ta av sig dess löv

Löven tar vägen enligt vindarnas väg
Löven täcker marken
Och marken blir till en fin mosaik tavla

Gillar sådana tavlor
Och påminner mig om
hur blir en hemsk händelse för en
till en gyllen lyssande lyckträff nån dag

Så, vem sa att människans ålderns höstlöv,
när de faller, vissnar?
Under varje lövfallande kan ligga
något fint - gömt- för nya glada händelse

Kanske ett brustet hjärta
kan hitta nån som limmar dess repor

Trots alla livets svåra väder
kommer dina livslöv
falla i goda ljusa händer till slut

Bakom varje lidande stund

kan stå en stor värld av glädje

Så

När löven skaffar sig en fin tavla på marken

fast i och med det smärtar 

är det någon sort av kamp för existens
Så sluta aldrig kämpa för överlevnaden
för existens

Mina livslöv får aldrig vissna

För existens