Tänk om de var dina, de frusna stjälkars glitter
de stilla vattens ytor, de flydda fåglars bon
skulle du då dela med någon som var fattig
allt detta som du ägde från strandens kant och mon
Rikedomen flödar i eftermiddagsstunden
den vältrar sig i gasset när nattfrost smultit ned
Löven blänker blöta på stigarna och vägen
bedårar med sin färgprakt i tystnads fagra fred
eller faller sakta i luftens milda vindar
och utan minsta ånger småningom i marken tar
långt, långt bortom träden där nyligen de glödde
att sedan fridfullt sova i alla sina dar

Tänk om dina stigar gick genom alla hjärtan
och alla kunde skåda det som du hade tänkt
innan det i blomning för syn och sägen kläddes
och första gyllne regnet sin ädla lycka skänkt
Allt har mål, det märker du i var liten dunge
det vet var ensam myra som släpat på ett barr
Grodorna har slutat att söka sig en partner
men snart nog blir där åter mer liv kring markens starr
Aftondimman stiger och täcker vad du älskar
det sköna får en slöja innan mörker ger det djup
Var skall jag dig finna om inte i ditt dunkel
ja, var, om inte nedanför strandens låga stup

Kunde du då säga att ingenting du ägde
om inte någon fanns som du ville ge det till
skulle du i enskildhet vämjas av begäret
det leda, som av lust aldrig dela med sig vill
Ingen vet väl riktigt vad någon annan tänker
Vad blicken döljer skrämmer, och drar med god aptit
Tallarna blir trogna sin herres intentioner
om blott där bor en vilja som driver dem med flit
Bortom det obskyra är natten som en dager
där faller all vår tvekan, och där krossas all vår list
Tänk om de var dina, de frukter som där föddes
och tänk om de var mina, och tänk om de kom sist.


16/10 2022