En stunds sorg var allt du gav

När din nästa gick bort

Med ditt stora hjärta trodde du

Att din sorg var evig om du avsvor

Dig andras kärlek till din ödmjuka natur

Men med din kompromisslösa kärlek

Till din nästa gav du inte mer än ett ögonblick

Bunden till din brist på egna principer

Bad du om nåd ändå för att känna sorg

Mellan raderna hade du läst in

Att en obesvarad kärlek gled dig ur händerna

Försmådd kände du mest glädje

Över att åter bli själv inför det stora varat

Du behandlade minnet av din nästa

Som om du handlade med en djävul

Med tillit till din Herre Jesus Kristus

Längtade du efter förlåtelse och försoning

För din ögonblickliga sorg nergrävd i en kista

Livet går vidare med nya kapitel

Var vad du trodde i din cyniska värld

Som renderade i mest en oförlåtlig glädje

När vi förenades tillsammans

I en ögonblicklig sorg

Taleptox skrev

Den 20240116

<+>

Dikt tillägnad en vän jag träffade en gång