Under gula banér
så bekänner sig fler
till den ändliga kraft
som får storm genom er
som får knölarnas tankar att åka
var än strålarna stråla månn’ råka
och trots ytan är sjuk
är den smörjan så frisk
den vars innehåll dricker din håla
den ditt huvud förtärer och måla
dina föreställ, ställningar, ringar
dina mönster sig i kartor klingar
stråla stråle mig skön
varken skär eller grön
går den granne med smutsvit och grå
varför vill du
vill undrandet så
vill det sola på solens, din hill
täckt av kullen, ditt kul och din drill
vildens rolighetsvis
suktad, bränd ut ur is
utav solen
den värste av er
en sekund under gula banér.