Tuvor, pölar, korn som rullar
undan av er själva,
hör mig ropa mellan kullar
Ilva är en älva!
Se som sammet pryder mig
mitt i skön förgätmigej
där jag dansar runt, runt, runt
faller inte, nej

Tis, nu skulle du allt se mig
Lik är jag Segura
sådan kan en fattig te sig
att hon dig kan lura
Annars är här tyst och snällt
än har ingen på mig skällt
för mitt lån av kunglig dress
grann, som lyser grällt

När jag hucklet slängde av mig
fri jag kunde andas
med det svall naturen gav mig
rött likt dag som randas
brandgult som dess morgonsol
Spela, bäckars basfiol!
Gör nu stunden lång, lång, lång!
Blomma gul, viol!

Ingen ser mig, ingen hör mig
av min glädje sjunga
Intet ljud på heden stör mig
ingen mänskoklunga
Fjärilarna flyr sin kos
för att slippa bli till mos
där jag trampar, vild och varm
vacker som en ros

Verklighetens små bekymmer
kommer inte nära
Sådant ej mitt hjärta rymmer
där finns blott min kära
Snart jag kommer åter, Tis
med små äpplen – quelle surprise –
plockade vid murens fot
invid sly och ris.


10/12 2022