Vad en fiskare vet
är att livet tittar på vattnet.
Tappar fokus
när hans pupiller går tillbaka
till sitt eget vatten.

Stadsmannen klämmer
sin svarta fläck allt hårdare.
Mot dess glimt lägger han sten,
en trottoar, över hans brunn.
Tänker på sig själv som sina skor -
sula och klack.

"Jag är jag är jag är här jag är där".

Hans läppar smäller av bönen.
Och fiskaren håller
ett stadigt bambuspö och en lina
för att plombera djupet
av sitt grönblåa sinne.