Jag har promenerat med en morkulla idag.
Eller i varje fall nära på.
Jag kom med min krycka på stigen till vårt hus. Det låg lite snö. Och jag kunde se att morkullan hade gått där före mig: tydliga omisskänliga spåravtryck från den spännande fågeln.
Den som om våren skymningsflyger fjärilslikt över markerna spelande sitt "psst-krrp".
Den hade alltså nu i decembervintern trippat före mig.
Vi delade världar.
Och jag var glad för min genom livet förvärvade naturkunskap:
hur många känner igen små morkullefötters spår i snön.