När jag har levt ensam
under delar av mitt liv
har jag ofta känt en närvaro
som har varit så subtil

Länge har jag undrat
över detta fenomen
Grubblat och funderat
medan timmen blivit sen

Var det någon ande
som har valt att stanna kvar
Någon gammal släkting
som försöker ge ett svar

Kanske var det Jesus
eller änglar eller Gud
Eller något oknytt
utav samma magnitud

Nej snarare en mästare
En egen andlig guide
För närvaron har hjälpt mig
och aldrig gjort mig skraj

Ibland så har jag tänkt
att det kan va’ mitt högre jag
Något lite bättre
än den där jag brukar va’

Men idag förstod jag
första gången någonsin
att närvaron jag ofta känt
den närvaron är min