Tomten

kliar sitt yviga spretiga hår
dom knotiga fingrarna spelar sig genom skägget
vars längd vittnar om en ansenlig ålder
en obestämd ålder i en tidsbestämd tid

natten ligger ändlös tyst
ibland trampar skogens konung planlös genom skaren
haren spetsar sina långa öron

skräcken lyser igenom i dom svarta hariga ögonen
en betungad gran bredvid knackar barskt
i sin ystra snöfrack

tomten

börjar tälja på en vedklamp
måhända inom sinom tid blir till någonting fint
att ge ett barn vars glädje inte gått förlorad
i den moderna frustrationens virrvarr

idag var dagen inte längre än ordet jag nyss nämnde
men natten var svartare än svart

tomten

sitter där framför den gemytliga brasans sken
i sin mytomspunna form och täljer någonting

måhända en dator?