. Månen vandrade över skogen medan snön föll i stora tysta flingor. Inga hade tagit skydd i en av grottorna vid bergets fot. Hon frös så hon skakade och tänkte göra upp eld för att värma sig. En säck med fisk och tre harar från fällorna var det hon hade med sig hem.
Att tända eld kunde dra till sig uppmärksamhet och trots att hon frös såg hon skymningen sakta släcka dagsljuset med det skyddande mörker hon sökte. Kungsmän, soldater eller rövare kunde ta fast henne och göra henne till en tom själ.
Hon undrade vad mor menade med tom själ och vad de gjorde med flickor men hon hade inte svarat, bara sagt skynda dig och gör dig osynlig från berget och hem.
Sorgligt nog var månen full, alldeles klar och gjorde landskapet till ett frostigt silverland. Sjön blänkte som ett rikemansmynt och alla visste vem den rike var och denne var greven..härskare över åker, himmel, sjö och skog och endast till svar inför konungen. plötsligt kände hon en värme inifrån grottan och såg ett svagt ljus fladdra mot de mörka stenväggarna.
Då hon tog ett steg in i grottan, ökade ljuset och hon såg ett svagt sken från något som blänkte längre in.
Hon stod alldeles stilla för att lyssna på grottans andedräkt, vinden som kom från himmelen och vände här för att återvända högt upp till stjärnorna och den store Gud , som bodde där. Då hon kom längre in i mörkret ökade skenet långsamt. Rakt ovanför henne fanns ett hål och därifrån kom skenet som nu mer liknade ett brinnande ljus av guld. På avstånd kunde hon höra avtagande ljud från skogen och fälten utanför. Det verkade först som om taköppningen ledde ut i skogen men ljuset tillhörde inte varken skymningen eller natten som nu tagit över utanför.
Hon hävde sig upp genom hålet och där såg hon tre pölar av lysande vatten, vattnet var mycket varmt. Stenar som lyste låg runt pölarnas kanter. Luften var klar här men inte kall och varifrån kom det varma guldljuset? Hon gick närmare en av pölarna och blev väldigt förvånad då ljusen kring pölarna plötsligt släcktes och hon hörde en kraftig mansröst från ingången till grottan. -Finns det någon här! Vi är kungsmän, som frågar!