Du ser mig fast att du väljer att inte se mig.

Dina blicka ser rakt igenom mig som transparenta stjärnor

på en mörk himmel som man inte ser.

Festens galej där du hade mig sittande bredvid, fast du valde att inte se mig.

Svartsjukan i mig växte när jag gick från bordet. Jag var inte välkommen fast du ville ha mig där. Men du bara ville se det du ville se, vaka över mig som någon fångvaktare vakar över sin fånge.

Dina gröna ögon vackra som gröna diamanter glänste dom, fick mig att fångas av dina blickar. Du ville ha mig fast i ditt grepp.

Greppet var hänsynslöst men ej förhandlingsbart.

Våran syn på festligheter skiljde sig åt markant, du ville något helt annat.

Vi drack och hade kul det var det du fick mig att tro att de skulle vara.

När vi satt vid borde sände jag dig blickar, men du tittade bort. Du ville inte se mig men ändå vill du se. Du ville inte höra mig och mina ord, dina öron var stängda.

Maskeraden var ett dåligt val då den tog alla våra känslor från oss där vi satt tills bords med drinkar. Jag såg dig hur vacker du var, och jag var stolt att du var min, men du valde att stänga mig ute denna dag. Här förlorade jag dig och dina blickar.

Det var äktenskapets ögon som vi började se med. Men det fortsatte där att bli dåligt.