låt mig kyssa dig
igenom en rödgrön
film
under trädens
avlånga skuggor.

i en dröm
av slowgolds
gitarrstycken
känner jag mig vuxen.

jag är en pojke
med för stora
stövlar.
jag är rädd
för ormarna
som gömmer sig
under gräsets
vilda djungel.

jag går i skogen
flera gånger
om dagen.
över döda kvistar
och rutten lav.
med knäckebröd
i stövlarna.
jag är rädd
för att bli biten.
jag låg i dynernas vagga
medans solen sken
ovanför.
och du,
med
fötterna i vattenbrynet
tittade upp på mig
och sa,
“på andra sidan
vattnet finns något".
vi skrattade åt det,
vi skrattade länge.

dina änglavingar
låg avklippta i gräset
bredvid huset
där katterna bodde.

ditt blod frös till is
när jag äntligen
försvann.
jag tog väskan
på axeln,
och tåget
nånstans.

jag minns
floderna som
rann
ned över
din skuldra
när jag förklarade
mig själv.

tåget jag tog
tog år att ta.
det gick upp och ner
igenom sverige
och europa,
utan stopp
för mat.
bredvid mig
satt en man
med grå hatt.
han påminde
starkt
om din far
som
jag trodde
jag glömt.
han läste
jean cocteau
med hatten
över ögonen.

nu äntligen
efter flera år
på rälsen.
med en tygväska
på axeln
och
tobaksrök
i mitt huvud,
står jag i dynernas
rike igen.
med ena foten i vattnet,
blicken spänd ut
över horisonten.
där kan jag se
någonting vackert,
någonting vackert
nog
att släcka elden
i mitt bröst.