Jag menar jag förstog inte !
Min egna karaktär eller uppåt schwung i livet.
Som sig tiden lider däran i fjärrans land.
Där månens glans, solen, önskan och längtan härskar, min vän...

Ett skepp kommer lastat av gnistrande stjärnor. En parad går förbi med lovsång och tärnor...
Men jag förstod inte !

Mitt hjärtas önskan om lovsång av våren, sommaren och den gamles fördruckna epitet i Vino Veritas dammiga gamla vinkällare...

Mamma jag förstår inte ! En själ så trind och glad av livet åter i sin barm...

Att attacken av druvans sötma gjorde sig ej till besvär i livets härliga atmosfär...

Men jag fattar inte pappa hur kokosnöten blev knäckt, öppnad och serverad till milt sagt den godaste och varmaste lunchen jag uppfyllt i mitt liv...

Men jag då, livet jag får ! Är inte det längre till besvär, min vän ?
Kom ! kasta dina kläder. Fumla med dina läppar i en p'tjonk av mimik...

Kom nu min vän, ut på bryggan med mig. In i sjöns svalkande vatten av transcendent flygande fåglar bärandes på det goaste sommarregn jag aldrig upplevt, min vän...

Du sa du förstår mig inte jag sa svaret är paradoxalt man börjar med att älska sig själv sen kommer du, mitt hjärtas fröjd och kärleks-gumma.
Min Hjördis av Eoners tid. Min fru, min vän, mitt sanna hjärta...

Sen när klippornas mossa tände eld på vår värme av kvällens annalkande. Då förstod du och jag förstog...

Puss på munnen blev morgondagens gryende sol när så äventyret tog oss vidare på vad vi egentligen inte förstod...