Eurovisionens monetära makt
tycks tatuerad in i infantila
idolers åthävor som juvenila
poptags i en fejkad kärleksjakt. 

Det barnsliggörande och starkt servila
tävlingsbidraget är tillrättalagt
och artificiellt, med förlov sagt.
Arrangemanget upplevs rosalila.

Den äkta kärleken har annan takt
och saknar uniform, som den civila.
Strålkastarljusets falska kärleksakt           

är långt ifrån den sanna och virila.
De yttre tatueringarnas prakt
är Eurovisionens - och sterila.