Det är så lätt att omfamna livets goda, att älska, att kramas. Hur härligt det är att se sina barn födas, för att våndas, för att älska.

Nu fångad i ett ögonblick av lycka, jag ber dig stanna tiden min kära.

Hur svårt är då ett farväl, ett hejdå, en sista puss, en sista stel kram. Det är så svårt att ta in, att inte få se sina barn, det är att våndas, att bli förbjuden att ingå, förbjuden att delta.

Nu, fångad i en vardag i kaos, min kära jag ber dig stanna här hos mig, stanna tiden, släpp in mig igen, jag vill ingå, jag vill delta.

Vad blir då mitt arv till er?
Jo, omfamna livets goda, lär er älska, lär er kramas. Fånga ert eget ögonblick och stanna tiden innan ögonblicket går förlorat.