Vi gav bort vårt land
till retorikens mästare,
till välbetalda lögnare
i yttrandefrihetens tjänst.
De predikade om
mångkulturens paradis,
om tolerans och öppenhet.
Vi skulle berikas
och växa,
upplysas och förnyas.
Bort från det trista,
och enahanda svenska.

Vi lyssnade och
gav dem vår röst.
Leende tog de makten,
gav oss barbariet,
främlingskapet,
våldet utan slut.
Och rädslans tysta munnar.
Detta fick vi skörda,
i vårt demokratiska land,
för vår godhets skull,
för vår tro
på allas lika värde.

Vi gav bort vårt land
till dem som skulle leva
med oss,
men valde livet
vända från oss.
Segregerade bland slöjor
och betong,
förlorade i vidskepelse
och enfald,
fattigt språk och
bidragsberoende.
Ett medeltida välde
mitt ibland oss,
i frihetens och
jämlikhetens Sverige.

Vi gav bort vårt land
till influencers,
dansprogram och mellotrams.
Till Facebook och
det tomma pratet,
utan fäste i vår själ.
Vi gav bort vårt land
till tjänstemän och teknokrater,
till börshajar
och tillväxtfanatiker.
Vi gav bort vårt land
till shoppingcenter och
reklammakare,
till hetsen efter prylar,
som ingen behöver.

Nu stiger månen över Sverige,
lyser på ett sargat rike.
I mörkret bredvid
ljusstrimman,
våldtas en flicka
av främmande män.
Hon överlever,
men lever aldrig mer.
I ett gathörn
rånas en pojke,
för sin jackas skull.
De urinerar i hans mun,
och skriker ord
så grova,
att de saknas i vårt språk.
Vi erfar en grymhet
utan gräns,
ett kallsinne bortom
vårt förstånd.

Vi gav bort vårt land
till er,
som inget ansvar tar.
Som begagnar lögnen
mot dem som kritiserar,
och vill förändring.
Elefanten står i rummet,
och kejsaren är naken.
Ändå svamlar ni,
ber om ödmjukhet
inför det ofattbara
onda.
De flesta gör som ni vill,
tiger eller trängs,
i den redan trånga
åsiktskorridoren.
Men vi andra
blir allt fler.
Kräver svar och ansvar,
för ert brott
mot oss,
och vår nation.