Medan solen sjunker,
stiger själen,
trevar i skymningsljus.
Andas lätt
i vidgat bröst.

Dagens prövningar
har stuckit knivar
i huden.
Små bloddroppar av gråt,
sipprar från det
innersta mörkret.
Eller är det ljuset
som inte slocknar?
Den envisa elden
som brinner
i regn och storm,
som aldrig falnar.
Sprakar som vinylskivan
med Chopins nocturner.

Solen har sjunkit undan,
en rödfärgad himmel
över svarta skogen.
Månen stiger,
anden laddar,
pennan skriver i skenet.
Tillvaron är fullkomlig.
Mörker och ljus
i förening.