Nu lever jag min åttioandra kalnad
och är ändå förvånad som att har-jag-aldrig-sett-det-förut.
Förvånad överraskad
återigen
när björkar naket spretar mot skyn
när alla löven ligger på marken
och bara ekar ännu har skrud.

Hela vinterhalvåret har brett ut sig framför oss.
Det dröjer innan vi åter kan uppleva musöronsgrönska.
Du måste ta det till dig.
Ingmar.
Åttiotvå.
Det kalna kommer kommer du inte undan.