Pappa
halva min genuppsättning har jag fått från dig
du älskade alltid mig
jag kände det
jag visste det

men du förstod nog aldrig
hur illa dina demoner gjorde mig
din paranoia, din narcissism
din våldsamhet mot mamma

jag har Älskat dig
pappa
sett upp till dig
pappa
varit stolt över dig
pappa
min Enda pappa

jag varit kokande arg på dig
pappa
rasande uti kropp och själ på dig
pappa
skämts över dig
pappa

Jag försöker förlåta
Jag har slutat att gråta
Jag kan inte fördöma
dina demoner döma

jag väljer att fästa mina tankar
och minnen
på dina fina stunderna
när jag var liten

jag satt i ditt knä
vi skojade
och jag tyckte OM
att sitta i ditt knä
fast det alltid h o p p a d e
när jag satt där
för du hade svårt att sitta still

Vår kärlek är komplex pappa
jag vet att du älskar mig
och alltid saknar mig

men du har varit svår att älska
jag älskar dig
och hatar dig på samma gång

när jag besöker dig nu
är du en spillra av din gamla jag
gammal, rynkig, trött och vilsen
ibland kommer du inte ihåg mig
det är ju ändå jag

jag låter
Fars dag att bli de goda minnenas dag
de onda lägger jag ner i en låda
som väntar på hatthyllan
under dagen