Inspirerad av Khaled Hossienis bok "Tusen strålande solar". och Margret Atwoods "Handmaid´s tale". Denna dikt är till alla kvinnor i Afghanistan, Iran och flera platser där "kvinnan är mannens heder". Ni finns också här i Sverige. Detta är till er.
Till flickan
Du föds
mjuk som sammet
ögon som pärlor
mun som körsbär
mjuk och varm
hud mot hud
beroende av din mammas bröst
tyende till din pappas röst
men en flicka
kan bli en ägodel
förhindrad att säga nej
bortlovad innan hon fått bröst
tvingad till en man
med gammal röst
och silverhår på sitt bröst
Hon tvingas att
dölja sitt hår
inte visa sina lår
inte visa sina knän
inte visa sina ögon
inte visa sina känslor
inte visa att hon finns
inte visa sin vilja
det är pojkarna som styr
de föddes som du
små mjuka och skrikandes
efter mammas och pappas tröst
men de kan inte tvingas
till befruktning
som du
De styr med falska ord
De styr med sparkar
slag och mord
De styr med vapen
mot din panna
tvingar dig att
som din mor
och mormor
göra detsamma
kuva dig
kvinna
säger de
kuva dig
De bemästrar dig
under ett tyg
utan skolgång
utan att lära dig läsa
blir du lätt att vilseleda
lätt att styra
lätt att knäcka
du underkastar dig
utåt
men
du vet något
som inte de inte vet
de kan ta din syn
de kan ta din oskuld
din kan ta din kropp
men de kan aldrig ta
ditt hopp
din vilja
dina drömmar
Du kommer aldrig släppa in dem där
När du får chansen
kommer du visa
din barmhärtighet
din visdom
dina drömmars värld
En värld för alla
kvinna som man
låt ondskan förfalla