Han står där helt ensam
i denna vinterkyla
en sorg och smärta
bedövar honom
hans hjärta är brustet
och kallt
fingrar som vitnar
händer som domnar bort
hela hans kropp
skälver där i vinternatten

den virvlande snön
och den bitande vinden
kristalliserar hans andedräkt
där i kylan
den hänger kvar där
en kort sekund
innan den faller
och skingras i vinden
den bärs bort
i ett isigt mjukt avsked

ja vilse i vinternattens
bistra verklighet
tittar han upp
mot den stjärnklara himlen
och han tänker
- att det var hit jag kom
hans mun formas
till ett nästan skönjbart leende
när han känner
hur han omsluts av en inbillad… värme

Copyright © AndLou