https://www.facebook.com/gush.cemeng/videos/919470032597822/
When I hear the train whistling in the distance,
A note that carries memories from the past.
It echoes through forests, over meadows, over mountains,
And awakens dreams that are created in the heart.
The sound of the train, it changes with the distance,
A brighter note as it approaches my doorstep.
But when it moves away, the tone darkens,
Like a sad song in an eternal circle.
I remain at the station, alone and silent,
With the memory of its whistle whispered in the wind.
The train is gone, but the sound remains,
In my heart its melody has risked.
So when I hear the train whistle,
I stop and listen, because in its tone, a life story is priceless.
***
För tidlös för att minnas för smärtsamt för att glömma. När jag hör tåget vissla i fjärran, En lapp som bär på minnen från det förflutna. Det ekar genom skogar, över ängar, över berg, Och väcker drömmar som skapas i hjärtat. Ljudet av tåget, det förändras med avståndet, En ljusare ton när den närmar sig min dörr. Men när den rör sig bort mörknar tonen, Som en sorglig sång i en evig cirkel. Jag står kvar på stationen, ensam och tyst, Med minnet av dess vissling viskade i vinden. Tåget är borta, men ljudet är kvar, I mitt hjärta har dess melodi riskerat. Så när jag hör tåget vissla, Jag stannar upp och lyssnar, för i sin ton är en livsberättelse ovärderlig.
Vänligen acceptera "INGA (nej)"-kommentaren.
